I år har jag bara klippt mina häckar en gång.
Vaddå en gång tänker du. Brukar hon klippa flera gånger? Nä, jag brukar inte klippa mina måbärshäckar mer än en gång per år. Men i år var jag extra taggad och ambitiös så jag klippte dem väldigt tidigt.
Nu är de vildvuxna och frodiga. Och det är ok det med. De är vackra precis som de är. Trädgården blir mer omfamnande och mindre stram. Otyglade liksom. Inga måsten här inte. Om jag inte vill klippa dem så är det ok. Kanske symboliserar det min egen känsla av att vilja minska måsten och vara i nuet. Mindre tyglad till hur saker borde vara och mer fri att vara som jag vill.
Det här innebär ju inte att jag inte kommer att klippa dem fler gånger, utan de blir klippta nästa år igen. Men kanske klipper jag lika tidigt nästa år som i år. Bara för att de ska få vara lite mer vildvuxna.
Idag läste jag en artikel om utmattningssyndrom i tidningen går att läsa här. Jag funderar mycket över stressen i mitt liv och hur den har påverkat mig. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag inte kan hålla samma tempo som tidigare. Att jag ibland plötsligt blir helt slut. Nu har jag inte varit sjukskriven mer än två veckor för stress, av den anledningen att läkaren inte visste om FK skulle godkänna diagnosen utbrändhet/utmattningssyndrom eftersom jag inte hade problem att sova. Så här i efterhand kan jag bara skratta åt det. Anledningen att jag inte ansåg mig sova dåligt var att jag sen tonåren har haft sömnproblem till och från. Det var alltså inget nytt för mig. Även om det eskalerat. Idag sover jag gott i princip varje natt. Jippi! Att inte kunna sova är fruktansvärt. För många gånger handlar det inte bara om att vara sömnlös utan om att ligga och älta problem som du inte kan göra någonting åt. En helt meningslös sysselsättning.
Stress och sorg har följt mig genom livet och blivit vardag. Men det är först nu jag inser att det är så det har varit. Och det är först nu jag har börjat ta itu med det, på olika sätt.
Ett är att jag gör det jag vill och inte det andra vill/tycker att jag ska göra (i all välmening). Ett annat är att det är ok att säga nej och det är också ok att det inte alltid är välstädat hemma eller att allt annat är perfekt. Som den oklippta häcken ungefär. 🙂
Och som relativt nybliven egen företagare så inser jag att saker måste få ta tid. För att jag ska orka. Och för att det ska vara kul. Men det är en övning i att ta det lugnt. Jag som alltid levt mitt liv i framtiden försöker nu leva mitt liv här och nu.
Efter ett antal år då jag knappt märkt årstidsväxlingarna annat än genom att klaga på snön har jag för första gången på länge lyckats njuta av både vinter, vår och sommar. Tagit dagen som den kommer. Jag har fortfarande mycket att jobba med. Det innebär att jag håller på att forma om mitt liv efter helt nya förutsättningar. Där jag och min familj är viktigast.
Mitt företag kommer i andra hand även om jag älskar att jobba med växter. Jag har nu insett att jag har tagit på mig en del saker som jag borde ha väntat med och som jag framöver kommer att tacka nej till. Därför att de skapar stress. Stress som jag försöker undvika. Så säger jag nej så kan det vara för att jag ska orka och för att jag ska kunna göra det jag gör på ett bra och lustfyllt sätt. För det är ok att dra ner på takten och anpassa livet efter det.
Ta hand om er där ute. Det är ok om jordgubbslanden är orensade. 🙂
//Solveig