20160327_120003

Tussilagon får stå som symbol för ny början och ny säsong!

Jag ska berätta en kort historia. En historia om att göra val. Om varför jag lämnade en bra karriär för att bli min egen chef.

I höstas skrev jag om Drömmen om en egen trädgårdsbutik – Lilla Wextverk i Norrvik. Den drömmen är egentligen en symbol för något mycket viktigare.

Under sommaren 2015 gjorde jag ett livsviktigt val. Jag valde mig själv. Jag valde att säga ja till mig själv och det jag vill göra. Inte det andra vill att jag ska göra.

Det var ett viktigt val. Men också ett svårt och på många sätt läskigt val. Att lämna tryggheten i en anställning och gå till en mer osäker tillvaro där framtiden inte längre kändes helt trygg och säker. Men varför gjorde jag det då?

Vägen till det beslutet var nog längre och krokigare än jag själv kan förstå. Den gick via flera både spännande och krävande uppdrag men också en kortare sjukskrivning på grund av stress. Till slut kom jag till en punkt där jag inte längre kände glädje i det jag gjorde. Den kreativitet och den lust att inspirera andra som jag haft var borta och ersatt av idel måsten. Klumpen i magen växte och jag kände mig otillräcklig och framförallt less på att spela ett spel jag inte valt själv och inte ville delta i.

Nu tänker ni säkert, varför gjorde hon det då. Om hon inte ville? Jo, för jag tillhör dom där som har svårt att säga nej. Säga nej när någon frågar om jag vill göra en sak. För just den saken är ju ändå ganska spännande, men kanske inte precis det jag vill göra. Men det är en utmaning. Och jag blev tillfrågad. Då måste jag ju tacka ja. Eller?

Till slut hamnade jag i en situation där jag sagt ja, men efterhand insåg att nej, det här vill inte jag göra. Det här spelet vill inte jag spela längre. Och trots att jag var rädd och inte visste vad jag skulle säga ja till. Så valde jag att säga ja till mig själv. Mitt liv. Min glädje.

Jag hoppade av karriärstegen och valde mitt eget liv. Visst är jag rädd. Men jag har inte ångrat mig. Vad ville jag göra då? Jo, jag ville jobba med det jag var utbildad för. Trädgård & utemiljö. Men mest av allt ville jag inspirera andra till att känna glädje och kreativitet.

Jag skulle kunna rada upp en lång rad klyschor om hur bra allting är nu. Men jag väljer att säga: jag valde att säga ja till mig själv. Jag valde mitt eget liv. Min egen glädje. Men visst är jag tacksam för alla erbjudanden jag fått genom åren, för att människor i min närhet har trott på mig. Erbjudanden som jag tackat ja till och som har gjort mig till den jag är idag, givit mig kunskap och insikter jag inte hade innan.

-Hur går det då?

Jag får ofta frågan från helt okända människor: -Hur går det då? Jag har mer och mer börjat fundera på vad jag ska svara. Vad vill de höra. Jag tänker att definitionen i det här fallet är att det går ekonomiskt bra. Men vad är bra, rent ekonomiskt. Var går gränsen för bra och dåligt? Jag brukar svara att det går bra. För det gör det. Jag gör ju det jag vill. Jag mår bra. Jag stressar inte och jag kan sova på nätterna. Finns det något dåligt i det? Och ja, jag klarar mig ekonomiskt.

Jo, jag ska rada upp några klyschor:
-jag orkar umgås med min familj
-jag är inte helt slut när jag kommer hem på kvällen
-jag är inte längre konstant stressad
-jag kan sova på nätterna
-jag har inte längre konstant värk i nacke, axlar och huvud
-jag gnisslar inte tänder på nätterna
-jag är gladare och lyckligare
-jag är piggare
-jag orkar vara i min trädgård där jag får så mycket kraft och energi tillbaka.

Ibland känns det som att jag har fått tillbaka mitt liv. Vad mer kan jag begära?

Men visst finns det fortfarande utmaningar. Men jag väljer dom själv. 🙂

Och visst är det fortfarande läskigt. Men det är så jag växer. Genom att gå utanför min komfortzon. På mina villkor. 🙂

Och när någon frågar om jag vill göra något. Så tänker jag efter noga. Och det händer att jag säger nej. 🙂

Solveig Åkerhielm
Landskapsingenjör, kreatör och inspiratör

Annonser